Jag har försökt att styra bort allt negativt/tråkigt ifrån bloggen, jag vill ha en positiv och glad blogg med roliga grejer att blogga om, men idag är det en mörk dig, i alla fall från mina ögon sett.
Idag är det ett år sedan min kära mormor somnade in på sjukhuset, för er som läser bloggen betyder detta med största sannolikhet inte ett skit och det klandrar jag er inte för, men för mig är det en tung dag, blytung! För ingen människa har varit så betydelsefull för mig som mormor var. Ingen människa har givit mig så mycket som mormor har, och då menar jag inte materialistiska saker utan sådant som givit mig minnen efter oändliga upplevelser tillsammans med mormor och morfar men även finns det ingen människa, inte ens min mor eller far som gett mig så mycket stöd och hjälp under uppväxten och senare i livet som mormor & morfar har gjort.
Nej, ingen kommer någonsin att kunna radera min saknad och kärlek till mormor eller morfar för den delen heller. Jag har alla filmer, fotografier och oändligt med minnen som håller er i liv, i mitt hjärta i alla fall.
Mormor, Gunnel Karlsson
27/5 1934 – 28/7 2009
Morfar, Jörgen Karlsson
5/1 1938 – 1/12 2009
Det enda som gör mig någorlunda glad är att jag är säker att ni sitter på något mysigt moln där uppe i varandras sällskap och att jag en dag i framtiden kommer göra er sällskap, även om det dröjer ett bra tag tills dess så är det säkert att dagen den komma skall.
Jag blundar, låter tårarna falla och tänker på er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar