I morgon är det sex månader sedan min mormor, Gunnel Karlsson avled på sjukhuset, sex fruktansvärda månader, sex snabba månader! Vart tar tiden igentligen vägen, det känns fortfarande som igår och det är fortfarande jobbigt, jag har inte anpassat mig ännu. Det är nästan två månader sedan mormor, Jörgen Karlsson somnade in på sitt boende på s:t persgatan 134. När jag kollar på tv eller film och det handlar äldre människor som går bort eller lider så relaterar jag till mormor & morfar och gråter, det gör så ont i mig att se speciellt äldre människor lida och på något sätt hoppas jag att mormor & morfar vet hur jag känner, hur jag mår, hur jag tänker och hur mina värderingar kring livet är. Jag vill att dom ska förstå att jag är god och att jag försöker leva mitt liv på ett bra sätt så dom kan vara stolta.
Mormor, Gunnel Karlsson & Morfar, Jörgen Karlsson. Jag har fortfarande inte ord att beskriva min kärlek, förtroende och saknad till er för det är omöjligt att beskriva så starka känslor med ord, det är inte möjligt!
Vila i frid, tillsammans igen ni är i en evig vila ni förtjänat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar